söndag 31 augusti 2008

Ibland kan de var riktigt lydiga också.....

Jag går i skogen varje dag för att chowarna ska få kunna springa lösa och röra sig som de vill. Det är väldigt sällan jag möter någon annan när jag är ute och går med hundarna så jag går och "flummar" och njuter av tystnaden och hundarna följer mig dit jag vill men så här för någon månad sedan när jag gick så hade jag alla 4 lösa. Hanne levde då också. Helt plötsligt så står det en schäfer lös på stigen. Jag hann få tag på Rambo och Hanne medan Kickan och Corina far i väg mot schäfern i full fart. Jag kände att det fanns ingen anledning att skrika att de skulle stanna för skadan var redan skedd. När jag hade kopplat Hanne och Rambo så sa jag bara helt lugnt "att nu stannar ni". Både Corina och Kickan stannade. Jag sa att "nu kommer ni hit". Bägge två vänder och kommer tillbaka till mig. Jag är helt förvånad men glad att de lyssnade för schäfern var inte den gladaste hund vi mött. I går när vi var ute så hade jag alla 3 lösa och "flummade" runt och tittade efter kantareller som jag hittar massor varje dag när jag är ute. Helt plötsligt så dyker en Vorsteh upp, en gammal sur tik med sina ca 80-åriga gamla ägare. Då tänkte jag att nu är det kört men alla 3 stannade på kommandot och väntade tills jag kopplat dem och sedan passerade vi dem utan att något hände. Så klart behöver det inte hända något. Jag vet att mina är snälla med andra hundar men man kan aldrig vara säker på att andra hundar är snälla åt ens egna. Båda dessa gånger sa de vi mötte att "vilka lydiga hundar du har". "Visst har jag", svarade jag men jag är fortfarande nästan lite förvånad över att de stannade. De har sprungit efter rådjur vi sett och då stannar de inte men de kommer tillbaka ganska omgående i alla fall. Fast vi har tränat på att "stanna" på kommando, vi tränar på "kom hit" och "sitt". Det gör vi här ändå från att de är små för att vi ska kunna ha dem lösa med oss genom skogen utan att vara rädda för att de ska försvinna så fort vi släpper dem. Sen ibland är det som att man aldrig skulle lärt dem någonting. De vill ingenting och de hör ingenting...... Charmen med att ha en chowchow.... Det är ingen hund som går klistrad mot ditt ben och lyder minsta vink.

Inga kommentarer: