En vacker november dag....

Vi väntar och väntar på valparna som snart ser dagens ljus.

Tror nog också att Corina kommer att tycka att det blir skönt att bli av med den stora magen.

Hon tycker det är så skönt ute nu och blir så flåsig av att vara inne.

Tänk att den här stenen vi har på gården är alla hundars favoritplats. När vi får hem vår Priscilla så kommer hon att sitta mest på stenen. Ingen är där lika mycket som hon. Ska bli så härligt att få se henne igen.

Rambo njuter också av solen men måste ha jackan på sig så han inte blir kall. I bland kan vi "lufta" han utan jacka någon minut men han fryser så håret på ryggraden reser sig rakt upp.

Hoppas han får tillbaka sin päls...

Carmen tar ingen solig plats utan tar skuggplatsen bakom stenen. Carmen och Lovis har förresten rivit upp mina rhododendron som jag satt för någon månad sen... Så blev det med dem..

Carmen älskar att "skita" ner sig. Desto mer jord, desto bättre.

Det fin-fina paret som tycker så mycket om varandra. Detta beror nog på att Lovis är ganska energisk hon också och de här två leker så gräsmattan reser sig nästan i bland.

Går Lovis i genom röntgen så har jag tänkt att para Dylan med henne till nästa höst-vinter.

Det känns som om vi har lite på G här nu och det känns så roligt med valpar i sikte. Nu är det nära. 

Det känns så skönt när allt är som det ska med allting.

Förresten så är nog det här den finaste november dag jag varit med om på länge, har varit ute hela dagen och klippt granris till balkonglådor och krukor.

Hundpromenaden genom skogen bland all frost i solen var fantastiskt skön.

Känner mig så glad!