Frasse har gått över regnbågsbron

I dag så besökte vi veterinären med vår lilla Frasse för att kolla hans framben som han har varit halt på mer eller mindre sedan vi fick honom. För 2 dagar sedan när jag kom hem från jobbet så tog han sig knappt upp från golvet för att möta mig och det var då jag insåg att detta måste undersökas ordentligt. Vissa dagar så var han riktigt bra medan andra dagar var riktigt dåliga. Vi trodde att han säkerligen hade "växtvärk" eller benhinneinflammation som det är egentligen är och som är ganska vanligt i åldern 4-6 månader när de växer så mycket på kort tid. Det värsta är att det var ingen benhinneinflammation utan höger armbågsled hade inte ens utvecklats på ett normalt vis och på grund av detta så har han även belastat vänster framben mer än vad han ska så armbågsleden var inte speciellt fin på den sidan heller. Hältan har kommit med att han blivit tyngre när han vuxit upp och belastningen har ökat. Det finns inget man kan göra för att detta skulle bli bättre. Veterinären sa att han kunde skriva ut smärtstillande men det går kanske i 2 månader till sedan skulle vi vara tillbaka där vi stod i dag. Så i dag fick Frasse, 6 månader gammal, lämna oss och passera över regnbågsbron. Han har inte ont något mer men vi har ont i hjärtat av att få lämna ifrån oss någon som var så ung och som vi fick ha en alldeles för kort tid.

Älgjakt

I går var vi ute i skogen, husse, matte och alla våra lurviga 6 vänner för att ta en skön skogspromenad som inte blev som vi tänkt. Alla var lösa, frid och fröjd..... men plötsligt så dyker 3 älgar upp som husse såg samtidigt som Priscilla. Jag kopplade Frasse, Kickan och Rambo... Inte för att Rambo skulle ta ett steg efter en älg för då måste han ju kliva stigen vi går på och kanske bli blöt om tassarna. Husse hann koppla Dylan och Corina men lilla Cilla visade hur man gör när man driver älg. Fort gick det och fort försvann hon så husse kopplade loss Dylan och satt eftersök på Cilla, över stock och sten och blöta myrar. Jag tog de andra och började gå sakta hemåt, när jag nästan var hemma så kom Cilla i fatt oss och förstod att hon hade gjort fel och höll sig en bit bakom oss. Jag gick hem och släppte in alla på gården och satt mig i bilen för att leta efter husse och Dylan men de kom precis när jag var på väg i bilen och Dylan hade spårat Cilla överallt och jag kan säga att det var ingen liten vända hon tagit men Dylan var superduktig och husse är ju ett fotbollsfreak med god kondition som knappt hängde med honom genom skogen. Dylan är ju inte den som galopperar utan han bara ökar farten i trav i stället. Husse vill ju börja jogga nu när fotbollsträningen är över för säsongen och det är då bara att ta Corina eller Dylan med sig för där går det undan och jag kan säga att efter gårdagen så var husse genomblöt av myrvatten och svett och helt slut. Trodde att hundarna skulle bli stela efter den framfarten men inte det minsta. Så promenaden som annars tar ungefär en timme Frasses fart med alla stopp och luktande tog 3 timmar och det var verkligen kolmörkt när Dylan och husse kom hem. Bilden är på en trött matte och en trött Dylan som vilar i soffan.

Dylans röntgenresultat

I dag så kom resultatet, eller rättare sagt så har de läst av röntgenbilderna i dag och jag ville så klart veta resultatet först så jag ringde och en supertrevlig tjej på SKK's veterinäravdelning svarade. Dylan har C på båda höfterna och fria armbågar. Han har inga pålagringar på höfterna och kommer att röntgas om senare för avläsaren på SKK sa att hans höfter kommer säkerligen att ha ett bättre resultat när han fått lite mer tid. Så hur som helst är jag jätte nöjd med detta men jag kommer själv att använda honom i avel trots detta resultat och det beror på att han har nya linjer och inga som helst rasbunda defekter eller andra sjukdomar och fria armbågar och med ett super bra temperament. En C-höft utan pålagringar om det skulle stanna på detta resultat även när tiden har gått ett tag är inget en hund tar ett halt steg för eller att det skulle märkas osv. Här får man se till de fria armbågarna(och de är lätträknade de chowchow som har det) och allt annat vår älskade Dylan kan tillföra vår uppfödning och det är bara förutom bokstaven på papper bara en massa positivt. Jag står upp för det jag gör och Dylan är en superbra hund så i allt annat som inte blev vad jag hoppades på så ser jag ljus i mörkret. Vi får inga valpar, Priscilla flyttar till Danmark-inte just nu men med tiden så blir det så. Men ur allt ont kommer något gott, bara att jag inte riktigt för stunden vet vad, men det kommer..... Jag lovar... och här ger vi inte upp i första taget utan jag ser till helheten och vi har en spännande tid framför oss och man vet aldrig vad som händer hos oss......

Kanske blir det valpar här trots allt.....

Vi är inte riktigt säkra men det börjar se så ut som om vår Corina tillsammans med vår Rambo ska få smått i alla fall. Det skulle verkligen vara lite plåster på såren om så kunde få vara. Jag ska själv spara ur den kombinationen i så fall och blir det fler så ska 2 till andra uppfödare, sedan har jag en lång lista av valpköpare som jag tyvärr inte kan ge en valp hur gärna jag än önskade för det kommer inte att räcka till. Vi får hoppas att det blir lite smått här nu efter den mindre roliga röntgen. Får jag bebisar nu så är Wivianne(kennel Enjoyment) mina stjärna på himlen som puschade mig att släppa in Rambo till Corina och para med min egen hane i stället. Jag själv hade ju slagit bort den tanken alldeles för den här svampinfektionen och allt som var.......... Ibland tänker man inte klart och då är det kanon med vänner som väcker upp en ur koman.......

Röntgen är gjord.........

Vi har i dag röntgat Priscilla och Dylan. Priscillas röntgenbilder låter jag bli att få officiellt avlästa där hon troligen kanske inte klarar de hårda avelskrav vi har här i Sverige och det är inte för att hon lider, har ont eller är halt eller har det värsta tänkbara resultatet, men vi har andra regler i Sverige och eventuellt så kommer hon att flytta tillbaka i framtiden till min kollega i Danmark. En veterinär som röntgar kan inte ge klara besked om hur det ser ut till 100% utan det är SKK's avläsare om man väljer att skicka in det. Priscilla är också väldigt ung så mycket kan förändras och det tar vi ställning till den dagen. Hon kommer att bo med oss ett långt tag framöver och vi älskar denna svarta, vackra varelse så hon är inte i vägen för oss på något vis. Men drömmar krossas när det gäller avelsarbetet och det är inte hur jag ville att det skulle vara men detta är "spelets regler". Klumpen sitter i magen........ Hur som helst så är det samma goa' Priscilla vi hade med oss hem som innan och så fyller hon ju 1 år i dag och självklart har det blivit en massa gott...... Angående Dylans resultat så såg det ut att vara B, eventuellt C på ena höften och armbågarna såg fina ut, men likaså här så kan man inte säga till 100% utan det måste SKK's avläsare göra och han kommer att avläsas officiellt hos SKK. Lika här med höfter och armbågar så är han också en ung hund som kanske behöver utvecklas lite mer, men vem vet det kan bli åt det sämre hållet också...... Det visar sig alldeles säkert ganska snart....... Jag vet då att vad än de här hundarna än har för siffror på ett papper så är de två energiknippen som aldrig tagit ett halt steg, springer och hoppar mer än vad de går och det är ständigt full rulle. Det är samma livliga Cilla och Dylan som innan röntgen och det bästa av allt att de är just våra hundar.

Grattis Priscilla 1 år i dag!

I dag fyller vår lilla Cilla 1 år och det blir köttbullar i maten i kväll. Tiden går fort som sagt och i dag åker vi och röntgar både henne och Dylan. Det är faktiskt riktigt nervöst nu och jag hoppas innerligt att de kan få gå i genom röntgen i alla fall inom ramarna för vad avel är tillåtet. Dags att sätta sig i bilen och påbörja resan till Arboga. Bilden är på Priscilla och är tagen i slutet på januari när hon nästan precis hade kommit hem till oss.

Vi vet en som är jätteglad!

Commitment's Jean Paul Gaultier "Diego" är jätte glad för att snön kommit uppe i Piteå. Vi fick en hälsning av Therese i dag och allt är bra med denna ståtliga herre.

Första snön har kommit här..........

Den första snön har kom här i går och hundarna älskade det. Precis som om de får massor av energi av de vita flingorna. Vi tycker också att det är härligt men tyvärr så regnar säkerligen allt bort igen. Tyvärr så måste vi också meddela att Kickan kommer inte att få några valpar denna gång. Hon är alldeles för smal för att vara i vecka 7 och inte känner vi några "stötar" heller. Jag var till kennel Fun-Hai's förra veckan och de tittade också på henne och trodde redan då att hon kommer att gå tom. Tyvärr kan man inte bestämma över naturen utan det är bara att ta nya tag och hoppas på vårvalpar i stället. Jag skulle kunna tro att nästa gång hon löper blir i januari-februari någon gång, kanske mars till och med. Är alla tikarna i fas denna gång så följs de åt. Denna gång hade Kickan inte ett riktigt löp, kanske berodde det på att Priscilla började löpa och drog i gång de andra 2-3 månader för tidigt. Corina tror jag också går tom men är inte säker ännu. Hon är stor men det är och har hon alltid varit. Så de får väl fortsätta att vara skendräktiga i stället.....*suck* Rambo har varit på återbesök till Strömsholms djursjukhus och vi behöver inte åka dit igen!!! Hurra! Rambo är helt frisk i huden från svampinfektionen och pälsen växer som den ska så allt är i sin ordning! Han har hudfickor vid munnen och dreglar gärna lite när han druckit vatten men man får se till att hålla dessa områden rena och fräscha och även resten av kroppen men nu har han ingen valpull som håller huden fuktig utan nu hoppas vi på hans riktiga eldröda, luftiga päls...... Det kommer att ta en väldigt lång tid att få ut pälsen men det gör ingenting för det är inte det som är viktigt utan att vi kunde sköta om honom på bästa sätt så att han blev frisk igen. Vi älskar våran sportiga Rambo hur som helst. De kallade honom för Sporty på djursjukhuset för att han var så allert i stegen och sedan denna kostym. De har aldrig varit med om en coolare chowchow. Trevligt att höra i alla fall... Priscilla fäller så mycket päls nu så nu åker all bebispäls. Tur att vi inte anmält till någon utställning. Nu blir det ingen utställning förrän nästa år. Cilla har blivit stora damen och fyller faktiskt 1 år på tisdag. Var tar tiden vägen?????? Vi kommer att fira hennes 1-årsdag med röntgen på henne och Dylan men självklart bli det massa godis till kvällen... Bilderna är på vårt hus, taget i går kväll när snön kom och den andra bilden är på husse och Priscilla efter att husse borstat ur pälsen på henne. Vi funderade var all päls suttit någonstans för det är lika mycket kvar.

Grattis Dylan 1 år!

I morgon fyller vår "lilla" blå korthårs hane Dylan 1 år! Hjälp, vad tiden går... Tyckte det var nyss jag hämtade honom på Arlanda där han kommit med flyg från Nederländerna. Dylan har vuxit upp och fått bra storlek, nu väntar vi bara in bredden på honom både i huvudet och kroppen. Han är en supertrevlig kille som kan tillföra Sverige massor med sitt underbara temperament och utseende. Jag ska röntga honom för HD och ED inom två veckor och vi hoppas verkligen att det går vägen. Jag har aldrig haft någon anledning att tro att något skulle vara fel för han har aldrig tagit ett halt steg och flyger fram som blixt genom livet men man kan aldrig vara säker förrän man tittat på röntgenplåtarna...... Håll tummarna för oss att röntgen ska gå bra och vi ska ge Dylan en massa köttbullar i maten i morgon och fira hans 1-års dag... Bilden är på en väldigt trött Dylan som härjade som bara den när han var liten. När denna bild togs hade han bara varit hos oss några dagar........