Livet går vidare

Tänk att dagarna går fast man tycker att de står stilla. Vi har försökt att leva på som vanligt efter att vår lilla Frasse fick gå över regnbågsbron alldeles för tidigt och det tar på krafterna att försöka gå vidare. Man känner ingen lust att göra någonting och vi märker verkligen vilken stor plats var och en tar fast man har så många hundar. Vi kommer alltid på oss när vi säger "att om Frasse hade varit här så.." eller "det skulle Frasse ha gjort"..... Jag hoppas verkligen att regnbågsbron finns så han får springa där så mycket som han vill utan smärta och det måste man tro för annars blir man galen. Nu får det räcka med olyckor och elände. Hur som helst så får man vara glad när tittar på de andra 5 vi har som springer, leker och är glada och friska. Rambo har fått en täckväst med fleecefoder inuti, galonaktigt matrial utanpå, svart med silverreflexer på så han inte fryser när det blir kallt. Han blev sur som bara den när han skulle ha den på sig första gången men efter ett tag så tyckte han nog själv att han var riktigt fin i den-bilder kommer senare på honom med sin väst. Vi hade 12 minusgrader här en morgon och faktiskt så har vi ett tunt snötäcke över backen till hundarnas förtjusning. Hoppas bara att snön får ligga kvar nu. Priscilla är väl lite förvånad över hur varenda vattendrag har frusit till is där hon annars gladeligen badar och plaskar runt. Kickan har kommit på att om man gräver så mycket man orkar i backen runt hela huset så kan man krypa in under huset någonstans till slut. Dylan tycker inte att någon ska ha mössa på sig då han försöker slita av alla mössan så fort någon har en på huvudet. När jag skulle till jobbet en morgon så hade han bitit ett stort hål i min mössa så jag kunde dra ner den på halsen - bara att kasta. Corina springer på som vanligt men är i alla fall betydligt mycket lugnare än Dylan. Bilden är på husse, Corina och Rambo som tar det lugnt efter en promenad i skogen. Här får man vara glad om man får plats i soffan..........