Första gången ute i snön....

Äntligen lite mildare så valparna kan få känna på att vara ute.

Här har vi Sigge som om 2 veckor flyttar till Leksand.

Commitment's Azzaro Chrome och Commitment's Fuel For Life leker så mycket de orkar i snön.

Ser ut som om Diesel funderar om jag fick med detta på bild när han trycker ner sin bror Azzaro i snön.

Här ska du få. Starkast vinner!

Commitment's Moon Sparkle ser de andra chowarna och skulle gärna vilja dit men inte i dag...

Azzaro Chrome. Big and beautiful!

Det är bara bus - från morgon till kväll. Härligt att titta på dem, man blir så glad!

4 av dem på samma bild, men man ska inte förvänta sig att ansiktena är åt kamerans håll  men att titta på såna här små "bakar" är inte heller helt fel.

Uppnosiga bruden i gänget. Donna blir hennes namn.

Diesel kollar in småfåglarna.

Här tar vi och rycker mamma i svansen i brist på annat man kan pierca med de små, sylvassa "gädd"tänderna.

Synd att det ska vara så svårt att ta en bra bild på en svart valp.

Båda "svartingarna" i kullen är fantastiskt fina men jag får inte riktig till den perfekta bilden på dem som gör dem rättvis.

Commitment's Moon Sparkle.

Commitment's Fuel For Life

Commitment's Moon Sparkle smyger på sina syskon för att snart ge sig på dem.

Skulle försöka att ta en bild på de här 4 tillsammans men så fort de ser mig så sätter de fart efter mig.

Jaja... Fick dem på samma bild i alla fall...

Här har vi Per som är Sigges blivande husse. De var också förbi i dag och Sigge kände sig lugn och trygg och somnade i husses och mattes famn. Sigge vet hur man gör när man ska visa sig från sin bästa sida.

Sigge och nya matten Marit.. När Per lämnat över Sigge så fortsatte han bara att sova gott.

Lugn och fin.

På onsdag kommer Erik upp från Göteborg och ska välja en av de svarta hanarna. Ska bli spännande att se om jag har rätt för jag tror jag vet vem av de svarta hanarna han kommer att välja.

Allt går i alla fall fin-fint med de små och de är trevliga och framåt och den lilla svansen går mest hela tiden.

Ska bli superspännande att följa dessa små under uppväxten.

Rambo har lämnat oss....

I dag så tog jag det beslutet som jag fasat över länge, att låta min absolut bästa vän få somna in.

Jag har låtit göra alla tester som finns för att hitta en lösning till hans problem med pälsen som inte växte ut och den han började tappa. Kastrering ger ingen garanti att pälsen kommer när det gäller Rambos problem utan den hade kunnat komma fram lite men inte som det ska vara, för att han sedan skulle tappa den igen.

Det andra vara cellgifter där Rambo skulle få på kontroller hela tiden då det var så mycket biverkningar.

Så i samråd med veterinären så fick han somna lugnt och stilla i mitt knä i dag.

Den här bilden är tagen för ca.1½ år sedan innan allt började. Hade allt varit normalt så hade han börjat få sin riktiga vuxenpäls för länge sen men han hade bara valpull över sin kropp.

Den enda riktiga pälsen är den eldröda pälsen ni ser i ansikte och på benen.

På den här bilden så är Rambo 4 månader och bland de mest fantastiska valpar jag någonsin sett och även som vuxen så var han bland de vackraste jag någonsin sett om han hade fått haft sin päls.

Det gör mig fruktansvärt frustrerad att jag inte kunna hjälpa honom, samtidigt så måste man tänka klart och inte vara egoistisk. Han hade ingen päls alls på kroppen och hade även börjat tappa pälsen i nacken.

Vi hade -28 grader i morse och för Rambo var nästan 5 minuter för

 lång tid att vara ute även fast han hade kläder på sig när det var runt 0:an.

När sommaren var så fick han värmeslag om han var i solen och fick vara inne även då.

Ingen päls skyddade där heller.

 Han var även starkt pigmenterad i huden nu men de blir de också av väder och vind när ingen päls sitter där.

Rambo förstod aldrig varför han inte kunde följa med de andra på promenader utan blev så klart jätte förtvivlad när vi inte kunde ta med honom.

Det här är en av de mest mysigaste bilderna och Rambo är ca. 9 månader. Han fixade alltid sina klor själv och hade jag klippt dem så dög det inte utan han "pedikyrade" dem själv i alla fall.

Så nu är det ytterligare ett hål i hjärtat och en vän mindre. Även fast man har fler vänner hemma här så saknas alltid den individ som försvinner. Både av de andra hundarna och utav oss.

Så mycket som jag älskade denna hund är svår att beskriva och det lustiga var att det egentligen skulle bli husses hund men han valde mig och skulle aldrig ens gått på en promenad med någon annan om jag var ute.

Vila i frid älskade Rambo.

Nu slipper du frysa, få värmeslag eller inte få dina promenader oavsett väderlek.

Nu kan du sitta och ligga överallt utan att det är obehagligt för dig och du behöver inga kläder på dig.

Saknaden och tomheten är fruktansvärd fast jag vet att det var det enda rätta beslutet.

Du lider inte mer och det var det som var det viktiga i det här beslutet.

Vi glömmer dig aldrig.

Hade jag kunnat ta ner månen åt dig så hade jag gjort det.

Fler julhälsningar....

En julhälsning från våra vänner i Hofors.

Tack Carina med familj och vi önskar er en lugn och skön jul.

En till julhälsning....

Tack Annika med familj på Nellwood's kennel för julhälsningen!

Ska bli kul att träffas när du kommer ner till Dalarna sen!

Vi har fått några julhälsningar....

Tack så mycket Sara & Jon - Miata's kennel i Sifferbo!

Tack så mycket Jessica & Oskar - Gurkans kennel i Härnösand.

Tack Lene med familj - kennel Long Feng i Enköping!

Jätte kul med julkorten som kommer varje år och fina är de också!

Tack så mycket!

Valparna är ute ur valplådan....

Full fart är de de på de små men de blir trötta fort när de farit fram över köksgolvet

och tar sig då gärna en tupplur ihop med vår katt Grålle, som tror att han är en hund....

Han ligger mer än gärna tillsammans med hundarna och han låter dem även leka med honom utan att säga i från någon gång. Ibland tycker jag att hundarna är lite väl hårdhänta med honom och då flyttar man i väg honom till en plats så han ska få vara i fred men han går tillbaka igen...

Här har vi Commitment's Emporio Diamonds "Sigge", som han ska

heta när han flyttar till sin nya matte och husse i Leksand.

Söta lilla Sigge.

Det var ett frågetecken om vilket hårlag han skulle få men han är till 99% ett korthår.

Här har vi Commitment's Moon Sparkle. En väldigt trevlig och vacker svart hane.

Vi kallas honom för Glader hemma här för svansen går som en propeller så fort man pratar med honom. En jätte härlig valp. "Glader" är till 99% ett korthår.

Commitment's Bright Chrystal. Vår långhåriga, röda tik. Jag kallar henne för Lucia... tänkte att "eld i håret"

för hon är så röd... Min sambo gillar inte namnet, men han kommer inte på något bättre heller...

Han föreslog Jane.... då sa jag att jag kommer att kalla henne för Janne...

Så hon kommer inte att heta Jane..... eller Janne..

Lilla Lucia! Inget tvivel om att hon är ett långhår!

Så söt med den svarta "masken" i ansiktet!

Commitment's Fuel For Life och som kommer att flytta till Danmark där han kommer att kallas för Diesel.

Han är den enda i hela kullen där man med säkerhet sett att det var ett korthår från början.

Han är minst i kullen men pigg som bara den även fast inte bilden säger det.

Söta, eldröda lilla Diesel.

Sedan har vi en riktig sumobrottare i kullen som jag tycker han liknar ett mumintroll många gånger.

Commitment's Azzaro Chrome, också han en jätte trevlig hane där svansen snurrar jämt, men när det gäller honom så är jag fortfarande osäker på om han blir ett kort- eller ett långhår.

Jag kallar honom för Mumin och husse i huset kallar honom för Max.

Kärt barn har många barn heter det väl och många namn det har dem...

Här har vi Diesel underst som försöker sova men lilla Lucia tycker att det är

 tråkigt och försöker skaka liv i brorsan så det händer någonting.

En nyvaken Diesel tittar upp och funderar vad som är på gång och varför man inte får sova i fred.

Här har vi Sigge och Lucia. Innan John Blund drar fram med sitt spö...

Någon av de svarta hanarna ska flytta till Göteborg, men vi har inte bestämt vilken ännu. Detta gör vi tillsammans med den nya ägaren när han kommer hit och hälsar på oss.

Valparna har börjat äta lite mat, majsvälling, rå köttfärs

 och några få kulor med valpfoder och de äter med stor aptit.

Jag har lagt tidningar på golvet som de kissar och bajsar på. Jag blir lika imponerad varje gång man har med chowchow valpar att göra att de förstår så bra och är så duktiga när det gäller det. Det är inte många kisspölar på golvet även fast de inte har varit på golvet i mer än 2 dagar och vi har lyft dem till tidningarna när vi sett att de vill göra i från sig och direkt förstår dem precis, och nu går de dit själva förutom några få olyckor på golvet. De är fantastiskt duktiga!

Jag ska ta hjälpa av min sambo i morgon så vi kan få några vettiga bilder på dem en och en, nu när de blir 4 veckor i morgon. Hjälp vad tiden går!

Det är inte lätt att ta bilder på dem för så fort de ser att jag sitter med kameran så kommer de springande och vill tugga på den... Mina underbara, små hjärtan!

Kastrering?????

Rambo har som sagt och som alla vet ingen päls på kroppen.

Vi fick tre alternativ för att han ska få tillbaka sin päls som vi har och håller på med det första alternativet som var att ge honom ett hormon som veterinären tror att han saknar. Detta är det lindrigaste alternativet som ger minst biverkningar... men det hjälper inte som vi hade hoppas på.

 Hudbiopsi är tagen på honom och den visar INTE på en enda hudsjukdom, sköldkörtelprov är taget och värderna är hur bra som helst. Rambo mår bra förutom att han tycker det är besvärligt att vara utan päls. Nu när vi har det så kallt så är det inte att tänka på en normal promenad utan ut och in i korta stunder så han inte fryser eller förfryser sig. Han har kläder vi tar på honom så fort han ska utanför dörren.

Nu har jag bara 1 alternativ kvar och det blir att kastrera honom och hoppas att han svarar på det. Många hanhundar svarar bra på kastrering men det är ingen garanti.

Det finns ytterligare ett alternativ och det är att ge honom cellgifter men dessa ger mycket biverkningar och vi måste gå på kontroller hela tiden och det har jag bestämt sagt i från.

Det är såna här gånger som jag ofta funderar vad som är en frisk hund....

Rambo är friröntgad, frisk för övrigt på alla sätt och vis hittills, men vad hade jag för glädje över att man äntligen får ha en friröntgad hanhund hemma på min egen kennel som man hade drömmar om att använda i sin egen uppfödning, som dessutom är så snäll och trevlig och när han hade päls så var han suveränt snygg. Vad är fel med Rambo? Ett mysterium för både veterinärer, för mig och för andra uppfödare.

Jag har fått många fina tips... Tack så mycket för alla svar!

För det är verkligen ett elände när man inte har en diagnos och kan sätta in rätt behandling om det finns en behandlingen som fungerar vill säga. Det här är nackdelen med att Rambos hudbiopsier inte visade ett enda fel på honom. Nu har jag i alla fall i samråd med veterinär beslutat om att kastrera honom så han kan leva ett normalt hundliv om han svarar på kastreringen vill säga och pälsen kommer tillbaka.

 Håll tummarna hårt för oss!

En frisk hund för mig..... Är den hunden som man inte behöver åka till veterinären med...

Om det inte är vaccinationer och lättare saker.

Ni som köper en chowchow och de blir sjuka på något vis.

Prata med er uppfödare så att den vet om allt som händer med hunden ni köpt.

Det är så viktigt för uppfödaren att få veta vad det blir och om det blir

  fel och defekter och vad som dyker upp, så man klura ut vad man ska göra åt det.

Vi kan aldrig komma tillrätta med problem och avla för en friskare ras om man inte pratar om problemen och hjälper varandra att lösa dem.

Ingen uppfödare vill sälja en sjuk hund men tyvärr så ser man inte om det blir fel senare i livet när man veterinärbesiktar dem vid 8 veckor och när fel dyker upp så är det inte speciellt roligt för någon...

Jag kommer att skriva vidare här i bloggen om vad som händer med Rambo...

Nu sluter jag bara ögonen och ber att allt ska ordna sig får vår super chow!

Som sagt... Håll tummarna hårt för Rambo- Han kommer att behöva det och vi med...

Snart 3½ vecka...

Och det börjar bli riktig fart på dem även fast den här bilden inte säger det.

Här ligger de och snuttar för brinnande livet och det finns inte så gott om plats om det är så att inte Corina lägger sig ordentligt på sidan. De har blivit riktigt stora nu mot när de föddes och då fannas det gott om plats.

Sedan är det inte säkert att den tutte som blir över duger och då måste man ta ny fart för att hitta en som passar. Valparna går av sig själva och de hör och ser. Det är så roligt att komma in till dem och börjar prata med dem för då ser det ut som en myrstack, alla springer åt de hållet man sitter åt och viftar på svansen och vill att man ska klappa och ta upp dem.

Corina är fortfarande jätte duktig med dem och tar väl hand om de små.

Det är nöjda, mätta och belåtna små barn hon har.

De har också blivit avmaskade för första gången i dag och vägda. Alla väger de runt ca. 2 kilo.

Hur som helst är de helt underbara. Jag kan inte sluta titta på dem, så den mesta av den vakna tiden hemma här går till att hålla på med de små och det är en riktig lycka för mig!

Till helgen ska de prova på riktig mat och få hålla till i köket på golvet. Då kommer det att bli full fart här.

Bilder kommer om premiären på golvet!

Rapport från valplådan...

Mina godingar har hunnit bli 2½ vecka gamla.

Alla växer och mår bra. Ögonen är öppna och klara.

På bilden har ni den "mindre" svarta hanen och den röda tiken som också ska stanna hos oss.

Här har vi en riktig pajas. Detta är den "större" röda hanen och han är det riktigt fart i.

En blivande hulligan!

Den röda tiken.

De kan i princip somna hur som helst, mitt i en lek eller att man har gosat med

dem och lägger ner dem så ligger de kvar.

De är helt underbara!

Den "större" röda hanen men den "större" svarta hanen.

En vinglig lek men de försöker i alla fall!

Den "mindre" röda hanen till vänster och den röda tiken.

En vill sova och den andra leka...

Den "större" svarta hanen.

De biter gärna på fingrarna och det börjar väl säkert

klia i munnen för man känner början till att tänderna ska komma.

Sen har man dessa nålar till tänder i hälsenorna när man går över golvet!

Den "större" svarta hanen somnade mitt i någonting...

zzzzzzzzzzzzzzzzzz....

Den "större" röda hanen på väg ur valplådan snart.

Nu är det dags att spika upp den x-tra plankan igen för nu står det inte

 på förrän de är på golvet och härjar runt.

Den "mindre" röda hanen är lite trött, kanske på mig som försöker få någon bra bild.

Den här hanen är jag 100% på att han kommer att bli ett korthår med "Selfred" som färg.

Den "större" hanen kikar över kanten i valplådan och tycker nog att jag ska leka

 lite med dem så de får bita mig i fingrarna.

Den "mindre" svarta hanen. Det är även fullt drag på honom.

Han är svår att ta någon bild på genom att han aldrig är stilla, annat än när han sover....

Den "mindre" svarta hanen och den röda tiken. Han försöker få i gån henne till lek men hon vill bara sova.

Han verkar tänka att då hittar jag på något annat då....

Man kan som sagt inte tala om vilken lycka det är med att få vara med om det här.

 De är så roliga att titta på så vaken tid när man är hemma så går mycket, mycket tid åt just för att sitta och beundra de små skapelserna.

De är helt underbara!