En skön söndag med vännerna i skogen

Kickan, Priscilla, Dylan och jag.

En promenad i skogen blev det i dag men som vanligt är det alltid nåt. I dag knallar vi i väg med en kamera med batterin i + att husse i huset plockat med sig nya men vad händer... Jo, batterierna i kameran tar slut och de x-tra batterierna han hade tagit med sig var också slut så när vi väl var framme i solen så kunde vi inte ta en bild.

Dylan(sson) som vi brukar kalla honom för vänder alltid om för att titta var vi är. Han är jätte duktig och lydig att ha med sig..... så länge det inte dyker upp något som är roligare vill säga.....

Mitt i promenaden brukar det alltid bli att man får mysa lite med vännerna. Här är det Rambo som "nojsar" i mitt hår och framför oss är det Kickan med fulla nosen med snö.

När det blir så mysigt så tar det inte lång stund innan lilla Cilla kommer och slickar en i hela ansiktet. Hon hoppar alltid upp och kramar om en. Hon vet väl att fickorna är fulla med godis och det vet även Dylan som står bredvid och lurar. Rambo bryr sig inte alls om godis när vi är ute och går och de andra kan riva skogen för att få sig en bit.

Av någon konstig anledning så är Rambo och Dylan alltid vänner på promenaderna och de kan till och med leka med varandra. Här går de lösa bredvid varandra och inga som helst tjurigheter. Sedan kommer vi hem och då får var och en dela på huset för där blir det genast surt. Lilla Priscilla tar täten mot kameran.

Vi har en aktivitetsboll hemma som Priscilla älskar att leka med. Till och med så mycket så vi får plocka bort den för annars kör hon med den timme in och timme ut trots att det inte finns mer godis kvar i den.

Så synd att denna bild blev så mörk. Den är i alla fall på Corina som pulsat i väg i snön. Om någon verkligen fick se henne fri så här i skogen så skulle alla verkligen förstå hur vacker och sund hon är. Man får aldrig se henne så fin på en hundutställning för det gör hon bara för att jag vill det men tycker inte att det är det minsta kul. Så vi får se om vi ställer henne något mer. Troligtvis inte.

Här är Corina-raketen också. Det sitter inte fast när man ska springa fort och helst några kilometer före oss men jag vet att hon alltid kommer tillbaka till mig så jag blir aldrig orolig. Ibland när hon tycker att det går för långsamt så går hon hem och väntar på oss. Hon är en härlig hund med fart och fläkt i.