I dag så tog jag det beslutet som jag fasat över länge, att låta min absolut bästa vän få somna in.
Jag har låtit göra alla tester som finns för att hitta en lösning till hans problem med pälsen som inte växte ut och den han började tappa. Kastrering ger ingen garanti att pälsen kommer när det gäller Rambos problem utan den hade kunnat komma fram lite men inte som det ska vara, för att han sedan skulle tappa den igen.
Det andra vara cellgifter där Rambo skulle få på kontroller hela tiden då det var så mycket biverkningar.
Så i samråd med veterinären så fick han somna lugnt och stilla i mitt knä i dag.
Den här bilden är tagen för ca.1½ år sedan innan allt började. Hade allt varit normalt så hade han börjat få sin riktiga vuxenpäls för länge sen men han hade bara valpull över sin kropp.
Den enda riktiga pälsen är den eldröda pälsen ni ser i ansikte och på benen.
På den här bilden så är Rambo 4 månader och bland de mest fantastiska valpar jag någonsin sett och även som vuxen så var han bland de vackraste jag någonsin sett om han hade fått haft sin päls.
Det gör mig fruktansvärt frustrerad att jag inte kunna hjälpa honom, samtidigt så måste man tänka klart och inte vara egoistisk. Han hade ingen päls alls på kroppen och hade även börjat tappa pälsen i nacken.
Vi hade -28 grader i morse och för Rambo var nästan 5 minuter för
lång tid att vara ute även fast han hade kläder på sig när det var runt 0:an.
När sommaren var så fick han värmeslag om han var i solen och fick vara inne även då.
Ingen päls skyddade där heller.
Han var även starkt pigmenterad i huden nu men de blir de också av väder och vind när ingen päls sitter där.
Rambo förstod aldrig varför han inte kunde följa med de andra på promenader utan blev så klart jätte förtvivlad när vi inte kunde ta med honom.
Det här är en av de mest mysigaste bilderna och Rambo är ca. 9 månader. Han fixade alltid sina klor själv och hade jag klippt dem så dög det inte utan han "pedikyrade" dem själv i alla fall.
Så nu är det ytterligare ett hål i hjärtat och en vän mindre. Även fast man har fler vänner hemma här så saknas alltid den individ som försvinner. Både av de andra hundarna och utav oss.
Så mycket som jag älskade denna hund är svår att beskriva och det lustiga var att det egentligen skulle bli husses hund men han valde mig och skulle aldrig ens gått på en promenad med någon annan om jag var ute.
Vila i frid älskade Rambo.
Nu slipper du frysa, få värmeslag eller inte få dina promenader oavsett väderlek.
Nu kan du sitta och ligga överallt utan att det är obehagligt för dig och du behöver inga kläder på dig.
Saknaden och tomheten är fruktansvärd fast jag vet att det var det enda rätta beslutet.
Du lider inte mer och det var det som var det viktiga i det här beslutet.
Vi glömmer dig aldrig.
Hade jag kunnat ta ner månen åt dig så hade jag gjort det.
5 kommentarer:
ÅH VÄNNEN <3 TÅRARNA RINNER , VET HUR DET ÄR ATT BEHÖVA TA DET JÄKLA FÖRBANNADES BESLUTET MEN .. HAR MAN PROVAT ALLT OCH DET FINNS INGET MER ATT GÖRA FÖR SIN VÄN, SÅ FÅR MAN INTE VARA SÅ SJÄLVISK ATT DJURET TILL SLUT INTE HAR LIVSKVALITET...
RAMBO VAR EN UNDERBAR CHOWE OCH HOPPAS ATT TYRAH OCH RAMBO NU HAR DET BRA TILLSAMMANS , BUSAR OCH MINNS DE SINA MED GLÄDJE..
TILL VI SES EN DAG
Tills vi ses igen.... Tänk vad många älsklingar jag har att hämta då den dagen....
Friska och glada...
Rainbowbridge...
Finner inga ord, suttit och läst texten flera gånger...
Det är ett fruktansvärt beslut att ta, även om det är det rätta. Lider och känner så oerhört med er.
Tack, snälla Erik!
Jag är ju den personen som tror och hoppas ända tills motsatsen bevisas. Rambo har vatrit utan päls ända sedan september-09 och jag har hoppats och trott att den skulle komma tillbaka men han började tappa mer päls och underullen hade han ingen alls på kroppen. Hade veterinären sagt att han blir bra av en kastrering så hade jag gjort detta men hon sa att även fast man kastrerar så kanske pälsen kommer lite grann men han kommer troligen att tappa den igen och jag kände att jag kommer förr eller senare att sitta inför det här beslutet i alla fall och det var riktigt synd om honom för att han inte kan få leva och vara som en hund. Jag känner att jag har verkligen gjort allt och alla prover som kan tas på honom är gjorda. Det enda som inte har gjorts var röntgen på huvudet men detta frågade jag om de hade på Falu djursjukhus men de hade inte den utrustningen, annars hade trots beslutet gjort en skallröntgen på honom för att själv få veta till 100% vad som var fel... Det är så svårt när man inte har en 100%ig diagnos men tydligen så blir det så här ibland och det är hormonellt och det händer i alla raser. Veterinären sa att hon har bara varit med om att det händer på långhåriga hundar, aldrig på korthåriga eller strävhåriga. Nu får man se framåt och försäka lägga detta bakom sig men det är tomt fast man har så fullt upp så saknas han.
Nu ska det i alla fall blir trevligt att träffa dig Erik och jag tror att jag vet vem av de svarta du kommer att tycka bäst om. Vi får se om jag har rätt....
Kör försiktigt upp till oss!
Må han få vila i frid.
Han har det säkert bättre nu när han har passerat regnbågsbron.
Skicka en kommentar