Det var meningen att Priscilla skulle tillbaka till hennes uppfödare i Danmark men nu är det ändrade planer. Jag har haft många sömnlösa nätter med ångest över att hon ska åka i från oss även fast jag vet att hon skulle få det så bra. Så i samråd med Hanne på kennel Dian Shan så blir det att Priscilla stannar.
Vi kommer att röntga om henne och ta reda på x-akt hur allt ser ut och utgå från detta. Många funderingar har det varit fram och tillbaka men jag och min familj känner att detta beslut är det enda rätta för oss.
En dag i taget och allt ordnar sig till slut. Vi är lättade och vi är glada för vi har en pigg, trevlig, underbar hund som dessutom är fantastiskt vacker. Kan man begära mer?
Förra året var ett tufft år med många motgångar. Frasse avlivades på grund av en missbildning i armbågsleden och en spricka och pålagringar i den andra. Priscilla och Dylan röntgades och resultatet har man alltid kunnat önskat att det var bättre så klart. Vem vill inte bara ha fritt runt om?
Men är ett röntgenresultat det som är det absolut viktigaste?
Röntgen är viktig men hur som helst så består inte en hund av bara fram- och bakben.
Har man en glad och frisk hund så har man det oavsett vad det för
siffror och bokstäver som står på ett papper.
Det man ser är vad man har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar