Hos veterinären med juniorerna!

Det blev precis som jag förstod att det skulle bli. Innan vi åkte till veterinären så borstade jag och klippte klorna på de små. Under tiden jag klipper Dylans klor så står Priscilla på bakbenen och slickar och tuggar i mitt i hår. Vips, så har hon ätit upp ett av mina örhängen. Det kommer säkerligen ut så småningom men jag tänker inte leta reda på det. Vägen in till Ludvika(ca.3 mil) så ylar Dylan nästan hela vägen. När vi kommer ur bilen så tror Dylan att han är en rottweiler och skäller på varenda människa vi möter medan Priscilla springer runt-runt. Undrar om det märks att vi bor på landet? Sedan ska vi in hos veterinären och då vägrar Priscilla gå in, så henne fick jag lyfta in henne och väl inne i det avlånga väntrummet så fortsätter Dylan att skälla på allt och det blir alltid en väldigt uppståndelse med chowchowvalpar för folk, men de är ju så fantastiskt söta så det finns inte och 2 stycken på samma gång. När det är vår tur så börjar veterinären med Priscilla och då upptäcker Dylan en katt i smide på väggen som han sitter och stirrar och morrar på nästan hela tiden vi var där inne. Det lustiga är att Rambo är likadan med den där "katten". När jag lyfte upp Priscilla på bordet så var väl Dylan och sprang runt benen så jag lyckades väl trampa honom på tassen också. Ingen skada skedd men i alla fall. Hur som helst så gick allt bra med juniorerna och de skötte sig så bra de bara kunde, men det blir mer träning på stan för det behöver dem. Bilden är på Priscilla och hennes bror Matai som också är en riktig skönhet....